Blogg

blogg

Cissi Wallin, Åsa Linderborg och Benny Fredriksson.

Jag tänkte hålla mig utanför det här. Men inom loppet av tre dagar har både Åsa Linderborg och Cissi Wallin skickat ut två lika, motsägande artiklar. De hyllar Metoo samtidigt som de beklagar sig över Benny Fredrikssons bortgång. Vilket är taktlöst efterblivet. Det är uppenbarligen lynchmobben som tog Benny Fredrikssons liv. Du kan alltså inte hylla denna mobb samtidigt som du beklagar dig över offren som den skördar – eftersom det logiskt oförenligt. Precis lika logiskt oförenligt som att hylla nazisternas dödsbringande på 40-talet, samtidigt som du beklagar dig över alla judar som de tog livet av.

Cissi Wallin och Åsa Linderborg får hävda vad de vill. Hylla Metoo, men beklaga er inte över Bennys självmord. Jag beklagar mig över Bennys självmord. Jag beklagar mig även över att vi har ett par radikalfeminister på opinionspositioner som driver igång dessa drev. Kulturhuset Stadsteatern medger att det inte finns några vittnesmål av sexuell karaktär gentemot Benny Fredriksson. Ändock, ansåg Linderborg att det fanns tillräckligt med fog att hänga ut honom. Detta fog härrörs från vittnesmål behandlar utsagor som ”Det var läskigt att vara i samma rum som honom” eller att ”Fredriksson har en hård, och läskig ton”.

Detta var alltså tillräckligt med bevis för att hänga ut Fredriksson som våldtäktsman,

Linderborg backar inte, utan bekräftar tidigare påståenden: ”Aftonbladets granskning var helt legitim.” Jag vet inte om det är genusteorierna på Södertörn som förgripit sig på Wallins och Linderborgs intellekt, eller om Wallin och Linderborg var dumma i huvudet från början. ”Vadå, han är ju läskig och har en tuff ledarstil. En gång drog han ett sexistiskt skämt, då är han ju våldtäktsman, det finns det ju genusteorier om.” Jag vet inte exakt hur Lindeborg resonerade. Det ska medges.

Wallins artikel: https://www.metro.se/artikel/cissi-wallin-det-är-inte-metoos-fel-att-benny-fredriksson-är-död

Åsa Linderborgs artikel: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/ddb3nw/asa-linderborg-benny-fredrikssons-bortgang-manar-till-sjalvrannsakan

Patreon – Sten i glashus

blogg

Fake News – Varför attackeras Granskning Sverige samtidigt som skolan står oemotsagd?

Fake News

Samhället förändras till det bättre, sägs det. Jämställdhetsklockorna slår, och de som inte håller med – är oupplysta. Runt om i Sverige träffar jag på kvinnor med dekadensens morsa som förebilder. De slåss för jämställdhets sägs det. Allt jag ser är hur min frihet sakta tas ifrån mig. De blir indoktrinerade och hjärntvättade, de backar aldrig för något. Om det inte är hedersvåld förstås. De tror på fantasier och gudasagor. Varenda siffra som redovisas är politiskt. Och jag förstår inte. Vi lever i ett klimat där fake news ångar i varenda själ, vi skulle vara de upplysta. De källkritiska och datasamlande. Vi har alla möjligheter och förmågor att ta reda på sanningen. Sanningen finns. Den är objektiv och den är skarp som granit. Samma avantgarde som skränar om förskönade världsbilder och fake news är de som gör politik och förvränger varenda sanning. För låt oss vara objektiva en stund, sanningar finns – men de är få. Att då slarva bort dessa är för mig obegripligt.fejkadenyheter_steniglashus

Att detta dessutom tagit sig in på våra Universitet

är ännu mer obegripligt. Jag förstår att Media kan bedriva drev och hatstormar. Media är aldrig objektiv, media är aldrig sann. Och du kan slå dig i backen på att varenda journalist har en förskönad sanning som ligger och puttrar mellan raderna. Ett politiskt ställningstagande, oavsett färg i blodet.

Universiteten är det sista vi har. Det är hjärtat. Det var universiteten som mördade gud. Det var universiteten som fick dig och mig att kliva ur gråtbubblan och beskåda lärans dystra grundprinciper i vitögat. Epistemologin ska utmana och falsifiera, beskåda och angripa varenda tillstymmelse till tveksamhet. Hypoteser ska testas och kanske, kanske kommer vi ännu närmre sanningen.

För sanningen finns, men frågan är om vi någonsin får ta del av den. Den primära fasen i hjärntvätteri härstammar ur sanningen. Det tar ungefär en generation att få igenom en fullbordad hjärntvättning. Detta sker genom kunskap. Det som betraktas som kunskap är det vi lär oss att navigera efter. Skolan är roten för all kunskap. Media är det inte. Att det finns fake news på fria tider, aftonbladet eller diverse bloggar är ingenting märkligt. Det är tvärtom – helt rimligt. Det är helt okej att läsa en krönika på expressen och bli själsligt och intellektuellt överfallen.

Därför, vi vet att expressen är en källa av flera tusen. Fake news är inget problem i det avseendet. Krönikor testas inte vetenskapligt. Journalistik är ingen vetenskap och journalister är inte objektiva, oavsett hur många pressetiska regler de följer – eller hur många högskolepoäng genusmedveten journalistik de läser. Detta är som sagt ingenting märkligt. Självklart kan de påverka opinionen, men det är inte den vitala delen i hjärntvätten. Den vitala delen är kunskapen, och kunskap kommer från universiteten. Kunskapen är förankrad i sanningen. Och det är bra. Men, när kunskapen är felaktig och förankrad i osanning – leder det till hjärntvätt. Flickor lär sig att de är förtryckta och att fienden är den finniga pojken som sitter bredvid. Pojkarna är okoncentrerade och gapiga – de förtrycker. Kvinnor är offren. Samtidigt är de starka, de är framtiden.

Att genusteorier består av självmotsägelser vet vi redan om,

det viktiga är hur vi kan låta den här typen av osanning florera på våra skolor. Vad hände med falsifierbara hypoteser och rannsakningen? Hur kan mediala fake news vara ondska och någonting vi måste sätta ned foten för, när det som sker på våra skolor är definitionen av fake news?

Patreon.com/steniglashus

 

Uncategorized

KTH-Studenter tvingas skriva om fördelar att vara en vit man.

Universiteten runt om i Sverige har böjt sig ned för den toleranta godheten. Detta kanske låter jättebra, tänker du. Nåja. Den toleranta godheten är för det första inte särskilt tolerant, och för det andra är inte postmodernistisk godhet någonting gott. Speciellt inte eftersom hela analysen bygger på falska premisser. Men vi ska gå igenom fördelar att vara en vit man …

Fördelar att vara en vit man

Vi tar intersektionalitet som exempel, som är väldigt het inom akademin idag. Postmodernismen radar upp ett par antaganden om hur världen är beskaffad – utan empirisk data eller någon som helst grund som kan stödja dessa framförda omständigheter. Men strunta i det. Ponera att teorin är värd att ödsla tid på. Dessa kategorier är ras, etnicitet, sexuell läggning, kön, funktionsnedsättning osv. Statiska variabler som inte går att ändra på – alltså måste man ändra på ”systemet” eller angripa ”patriarkatet”. Inom dessa variabler är den vita mannen lyckligtvis (?) rankad högst. Kom ihåg, det finns ingen empirisk grund för detta. Men återigen, vi låtsas att det är så. Och vi låtsas att det är så, därför Postmodernister har tagit sig friheten att bedöma dessa kategorier, utifrån deras subjektiva världsbild. Vit är över svart, man är över kvinna, heterosexuell är över homosexuell och så vidare.

Det första problemet är såklart kategoriskalan. Varför skulle dessa fem variabler stå över andra variabler som de inte ens tar hänsyn till? Vem bestämmer att kön står över pondus, eller att ras står över fulhet? Speciellt när ingenting är ”objektivt” (?) Det skall understrykas att postmodernismen har adderat ett par kategorier i skalan – men slutsatsen blir ändå att den vita mannen är priviligierad. Och den logiska förklaringen till det är förmodligen att postmodernisterna återigen, har ”glömt” ett par variabler. Och jag säger glömt, eftersom rent logiskt finns det oändligt med variabler eller kategorier att ta hänsyn till om vi ska leka offer för en stund. Rikedom, klass, tjockt hår, stor kuk, stora bröst, ögonfärg, inlärning, minne, smarthet, storlek, status, snygghet, kognition … listan kan göras lång. Därför listan är, oändligt lång. Och dessa variabler som jag redovisar här – har dessutom visat sig vara viktigare än kön, sexuell läggning etc. Varför tar inte post-modernismen upp dessa när de rankar privilegier? Jo, som den konspirationsteoretiker jag är – finns bara en konklusion. Om de hade tagit hänsyn till åtminstone 300 variabler till – hade de insett att vita män skulle hamnat i samma normalfördelning som svarta, homosexuella kvinnor. Med normalfördelning (utan att bli för akademisk, ping Östensson) menar jag att om vi testar 500 personer så kommer utfallet eller resultatet visa att de allra flesta ligger någonstans i mitten. Vi är för det mesta ganska mediokra. Det finns lika många dumskallar som det finns genier, men de allra flesta ligger och puttrar färglöshet i mitten av skalan – och de allra flesta fysiska, kognitiva attribut är just normalfördelade dvs. längd, vikt, IQ. Varför skulle inte andra attribut vara det då? En godtycklig premiss eller hypotes värd att TESTAS. För återigen, här är problemet. Premisserna inom intersektonalitets-teorin är för det första felaktiga – själva grunden till intersektionaliten är byggd på falska, ologiska antaganden. För det andra, de är inte ens testade. Det är EN persons galna konspirationsteorier – dessa blir sedan betraktade som någon sorts sanning. Och självaste Universiteten betraktar det som kunskap? Hur viktig än teorin “känns”, så är den per definition felaktig om premisserna inte stämmer överens med verkligheten. Om vi nu leker med tanken att vi utvidgar teorin ett par grader, dvs. en ful, osmart, tunn-hårig, små-kukad heterosexuell man har -3 poäng och en snygg, smart svart homosexuell kvinna har ju faktiskt 0 poäng. Och testar vi detta vetenskapligt kommer vi förmodligen komma fram till att den vita mannen är lika normalfördelad som den homosexuella kvinnan, både besitter privilegier och svagheter. Beroende på kontext, preferenser osv. Konklusionen bör således bli att det är jobbigt att vara människa.

Det korrekta svaret på frågan “Vilka fördelar har jag som vit man?”

Skärmavbild 2018-02-09 kl. 08.37.47

 

Uncategorized

Begreppsförvirring och nyspråk

Det viktigaste medlet för kommunikation som människan konstruerat är språket. Vi använder det varje dag för att förmedla vad vi tänker. Visst är det fantastiskt egentligen? Att arbiträra läten formade av våra strupar alternativt tecken på ett papper kan förmedla något som tidigare bara fanns formulerat bakom våra skallben. Men det finns också negativa sidor med språket. Det kan användas som maktmedel för att styra eller vilseleda människor. Då språket är en abstraktion det vill säga någonting “begreppsligt” eller “tankemässigt” är det viktigt att använda det med respekt för att undvika att missförstå varandra. I egenskap av objektivist anser jag att språket är (mycket enkelt formulerat) det verktyg som sammankopplar det abstrakta med det konkreta. Språket existerar inte i sig självt utan är beroende av att vi kommer överens om vad ordet för en “stol” är eller någonting annat som befinner sig i verkligheten. Med det sagt betyder det INTE och jag kan inte vara nog tydlig här att språket är något sorts bevis för relativism. En stol är en stol, ett bord är ett bord och vi, genom vår förmåga att abstrahera, kan koppla samman den faktiska (eller fysiska) stolen med ljudet för ordet stol.

Dessvärre finns det vissa politiska krafter som försöker använda språket för att härska och dominera. Dessa grupperingar ser inte språket som en förlängning av verkligheten. Utan de ser språket som en skapare av den! De utnyttjar språket genom att hitta på begrepp utan förankring i verkligheten för att sedan hävda att dessa begrepp visst återspeglar den. Ett exempel är den struktur som vissa kallar för patriarkatet eller könsmaktsordningen där många förespråkare för begreppet hävdar att män (i Sverige) står över kvinnor genom sin blotta existens och systematiskt förtrycker kvinnor. Antingen har dessa människor en väldigt konstig definition av förtryck eller så har de inte alls reflekterat över hur verkligheten faktiskt ser ut innan de använde sig av begreppet. Eftersom definitionen av ett patriarkat inte är tydlig och inte heller har någon förankring i den konkreta verkligheten öppnar man upp för att skapa ad hoc-hypoteser som följer av “abstraktionen”. Detta görs frekvent för att genom ett rent politiskt spel skaffa sig fördelar i livet med uppbackning av våldsmonopolet.

Inom den politiska sfären har dessa politiska grupper kommit så långt att deras kärna har slutat att kritiseras. Vi sitter istället och babblar om frågor som ligger långt bort från var den faktiska kritiken eller det faktiska samtalet bör ligga. Vi ska egentligen inte prata om fjantiga felkonstruerade begrepp såsom “mansplaining” eller “intersektionella perspektiv” eller argumentera mot srtukturpyramider baserade på postmodernistisk filosofi. Vi ska angripa den nyspråksskapande, begreppsförvirrande filosofins kärna, dess axiom, och dess bas för vetenskapligt tänkande. Bara då kan vi bli av med nyspråket för gott och börja prata med varandra med den intellektuella hedern i behåll.

 

blogg

Varför inte alla är feminister.

”Jag är ingen råfeminist, eller egentligen, jag är inte feminist” sa Bianca Ingrosso i sin podcast ”Om du har sagt A får du säga B” som hon driver tillsammans med Alice Stenlöf. Vidare problematiserar Bianca vissa antaganden som feminismen dras med, kvotering bland annat. Hon blir direkt konfronterad av Alice som förtvivlat menar att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män, för dem har aldrig haft det. ”Okej”, svarar Bianca lite frågande, ”jag är inte så insatt” Alice manar därefter Bianca att sätta sig ned och menar att ”alla ska vara feminister, är man inte det, då har man problem”.

Nästkommande dagar kommer Bianca Ingrosso uppleva som “fruktansvärda”, vilket leder till isolering – hon lämnar inte sin lägenhet på grund av stormar av tillrättavisningar och avsky från hennes följare – som identifierar sig som just, ”feminister”.

Cissi Wallin skäller högst. Cissi Wallin borde sätta sig ned. Wallin, skildrar och redogör sin trötthet på ”kändis-kändisar utan egen analytisk förmåga” samt uppmanar Ingrosso att googla feminism, så Ingrosso kan begripa att hennes åsikt är fel. Sedan hänvisar hon till Ingrossos pappa och ställer sig frågande till Ingrossos uttalanden – dvs, hur kan DU inte kan vara feminist när DIN pappa har misshandlat och våldfört sig på DIN mamma.

Det här är så absurt att jag knappt vet vart jag ska börja. Kanske om man dechiffrerar begreppet ut i sömmarna till den grad att skärpan i ideologin har förtvinat, kanske då, borde ”alla vara feminister”. Men så kan man såklart inte göra, om man inte är genusprofessor på Södertörn, förstås. På ett sätt kan jag ha förståelse för tjejer i artonårsåldern som är identifierar sig med feminism – det låter häftigt och är precis sådär lagom radikalt tilltalande, baserat på deras ringa ålder såklart. Men att Cissi Wallin går ut och skäller och trycker upp ideologier i folks nyllen för att sedan tvinga dem att tycka likadant är befängt, framförallt eftersom idéerna och teorierna som feminism driver fram kan tolkas som väldigt verklighetsfrånvända för dem flesta, tillexempel att ”att kvinnor alltid är underordnade män” eller att artificiell befruktning är lösningen på det ”sexuella förtrycket”. Därför menar jag att det är fullt rimligt att inte identifiera sig som feminist.

”Men vadå inte feminist, är du inte för jämställdhet?” – är en sådär lagom obegåvad fråga som jag är sådär lagom trött på att bemöta. Förmodligen är varenda 70-talist och framåt för jämställdhet i Sverige. Sedan finns det såklart olika banor att nå dit. De allra flesta menar att vi redan lever i ett jämställt samhälle och hänvisar till det fria valet, eller genom att räkna upp rättigheter. Men det finns en grupp som tagit sig friheten att ”tolka” vissa variabler och rättigheter, betonat problem mot det ena könet – för att sedan sammanstråla i en gemensam marxistisk ideologi, feminismen. Deras lösning är att alla orättvisor mot könet kvinna går att lösa genom socialist kamp eller revolution. (Redan här kan vi förmodligen reducera feministanhängare med 90%). Alla förtryck hänger ihop: klass, kön, etnicitet. Men! Det är endast män som förtrycker! Män förtrycker därför att de tillåts göra det. Det finns en vinning att förtrycka andra, om man är man. För att motverka detta ska kvinnor ta avstånd från ”beroendeställningar” göra språket mer ”inkluderande” – detta genom att omvandla ord, tillexempel brandman till brandperson. (Gissningsvis kan vi ytterligare reducera feministanhängare med 9 procent).

Det korrekta svaret på ”Är du feminist?” bör således vara – ibland. Därför att i vissa lägen är man så rysligt frustrerad att den enda resolutionen som dyker upp är revolution. Ungefär som nu.

897